soifas

...men har också varit på universitetet, då vi haft föreläsning, arbete med gruppuppgift, och redovisningar. Är tacksam för de dagarna också eftersom man behöver det här sociala. 

På söndagen hade jag och Erik kanske den mysigaste morgonen på länge. Vi drog oss i sängen länge, åt varma mackor framför Tarzan och gick sedan en långpromenad. Det känns som det är väldigt sällan som vi är i stan tillsammans faktiskt. Oftast åker han till Bodarna/Vindeln medan jag stannar här, eller så är vi båda i Åmsele t ex. Så man får passa på. Hela eftermidagen/kvällen gjorde vi typ...ingenting? Eller jo, vi veckohandlade i alla fall, och jag satt i evigheter och tittade på WR.UP-jeans. Satt också någon timme och läste studieguiden inför den nya kursen vi ska ha i skolan, skrev in i kalendern, och planerade även hur jag vill träna. Hur skulle jag klara mig utan min kalender? 

 

 » Att jag valt rätt utbildning. Under första året jag pluggade kände jag mig hela tiden tveksam till om jag valt rätt. Men nu har jag insett hur många egenskaper/färdigheter jag har på naturlig väg som gör att yrket är som gjort för mig! Man behöver inte vara bäst på det man gör, direkt, heller. Det tar nog ett tag innan man känner sig trygg i sin yrkesroll, och dessutom är förskollärare ett yrke med oändliga utvecklingsmöjligheter, där man aldrig slutar att lära. Har tänkt på hur synd det är dock, att vissa har den här konservativa bilden av förskolläraren som en "omvårdande" blöjbytare. Som att det är det enda man gör. Det är en del av det jag kommer att göra men lååångt ifrån allt. Det är trist att man ska behöva försvara sitt framtida yrke. Att man ska måste förklara vad vi ens läser under dessa 3,5 år. Men är det det som ska krävas så gör jag gärna det för att yrkesprofessionen ska höjas! Som förskollärare kommer jag ha ett viktigt jobb. 

 

» Jag måste åka till Paris någon dag i mitt liv. Flera nätter har jag på sistone drömt att jag är i Paris, och letar och letar efter eiffeltornet, haha. Och när jag väl hittat det ser det inte alls ut som jag trott. Att det är typ pyttelitet och gjort i trä. För att nästa gång drömma att jag klättrar upp för eiffeltornet och kan se ut över hela staden, jättemäktigt ju. Skämtåsido, är jätte höjdrädd så skulle nog aldrig ens våga åka upp dit. Men vilken upplevelse det skulle vara, att få vandra omkring i en sådan romantisk stad, och fota alla mäktiga byggnader. Det är så spännande med kulturhistoria. 

 

» Vissa ume-cyklister fattar bara inte. Jag tänker lite såhär, är det inte enklast att hålla sig till höger när man möter en annan cyklist? Det faller sig nästan lite naturligt? Än om höger/vänster spelar mindre roll, stör jag mig på att när man får möte, och markerar det tydligt med att "här cyklar jag", är det ändå som att personen i sista sekund ska trycka ut en mot andra sidan.....Sen verkar vissa ha noll respekt mot äldre och andra människor som promenerar framför en. Liksom, man kan väl plinga så att personen inte behöver få en hjärtattack? Här om dagen var en kille en cm från att cykla in i mig, då han kom i en jäkla fart, emellan mig och en annan cyklist jag precis cyklade förbi. Är du dum i huvudet? Vill man bara skrika. Igårkväll såg jag dessutom en oasvarig förälder som cyklade MITT på vägen, utan reflexer, lysen eller någonting, med barnen där bak i en cykelvagn. ???? Det finns som en cykelväg några meter bredvid dig.